The Flocks

  • 29.9

  • -
  • 28.10

  • 2018

Vernissage lördag 29 september kl. 18–00
(Malmö Gallerinatt 2018)

Var försöker flockarna leda oss och vad händer om vi följer efter? De flesta tycks befinna sig bortom räckhåll, de rör på sig och ändrar form, men skulle deras rörelser kunna hjälpa oss att samlas i nya konstellationer?

I denna utställning ryms verk som dokumenterar olika fågelflockar genom att undersöka deras relation till människorna, strukturerna och samlingarna som har försökt husera dem. Föreställningen om flocken får här många olika betydelser; miljörelaterade och politiska, spänningar mellan grupp och individ, och frågor som kretsar kring normer och samhälleliga förväntningar.

Under en resa till Iran fotograferade Petter Dahlström Persson nyligen ruinerna av duvtorn konstruerade för att samla in fågelspillning till gödningsmedel, men han upptäckte att fåglarna numera är borta. I kontrast till dessa strukturer, byggda särskilt för duvor, visar Laura Hatfield bilder från sitt nyligen ärvda arkiv som porträtterar den kanadensiska excentrikern The Birdman – vars hem förstördes just för att det huserade dessa ”sanitära olägenheter”. Hur kommer det sig att kärleken till denna fågel ibland har ansetts vara ett sådant hot mot samhällsordningen? The Birdman stöttes bort från samhället för att han levde med en stor flock duvor, medan dessa fåglar i andra tider värderats högt för sin förmåga att navigera och framföra meddelanden för personliga och politiska syften.

När Dahlström Persson var i Iran följde han även efter en duvflock till en stenvägg. De försvann snart mot himlen, men han bestämde sig för att vandra längs hela väggen och ta bilder under sin gång. Senare fick han reda på att samma vägg en gång hade huserat en grupp människor som gömde sig i samband med en konflikt, och att de hade lyckats undvika fångenskap genom att imitera duvornas läten. I somras när Hatfield var i Berlin initierade hon en gruppsökning efter en borttappad samling keramikfåglar tillhörande Whose Museum. Kanske inte nödvändigtvis för att få dem tillbaka, men för att se vad som finns att lära av deras nya formationer och riktningar. Vad skulle hända om vi alla såg sökandet efter flockarna som en form av radikal navigering? Kanske betyder att flockas inte enbart att samlas, utan att finna nya strategier för kollektiva rörelser.